Ett speciellt minne är när min älskade farfar dog. Och jag ska berätta vad som hände och hur jag fick reda på det...

Det var en vanlig dag i skolan, alltid lika tråkigt och hemskt. Jag gick i 5an. Men den här dagen var lite OKEJ, men ändå kände jag jag på mig att något hemskt hade hänt eller skulle hända. Vi hade rast och efter rasten skulle vi ha Musik. Jag satt där med alla mina klasskamrater och lekte med kort. Plötsligt ser jag min kära mamma i rasthallen, och jag såg långt bort hur tårarna rann från hennes ögon och ner från kinden. Jag blev rädd och sprang till henne så fort jag kunde och när jag kom fram så kramade jag henne och kunde inte släppa taget. Efter en stund så släppte jag, och mamma tårka sina tårar och hon sa till mig att något hemskt hade hänt. Jag frågade henne vad det var, men hon kunde bara inte berätta allt framför alla i rasthallen. Men ändå så tvinga jag henne att berätta allt NU! Och mamma sa " men herregud lillen jag vet inte hur jag ska berätta menmen alltså grejen är att din farfar har dött! :/ När mamma berättade allt så börja jag skrika och gråta. Efter tog min mamma hem mig OSV...




FARFAR SAKNAR DIG SOM FAN- VILA I FRID!

jag miste dig. Du kommer aldrig åter mitt hjärta
brister och jag gråter. Tusen tårar senare jag
står vid din gravsstens sida, det känns skönt att
du slapp lida. Även fast du inte finns här kommer
jag alltid ha dig kär. Under alla dessa år som gått
har jag aldrig förstått att den dagen du försvann
skulle kännas som fan. Jag ville bara säga att jag
älskar dig så, även fast jag lät dig gå...! :(